Himlafärd

Då och då blir man påmind om hur smärta känns och att det mesta runt omkring oss inte varar för evigt. Senast igår blev jag påmind då en av min nära vän var tvungen att ta bort sin hund. Jag lider verkligen med familjen som miste sin gamla vän. Eftersom jag själv har varit tvungen att göra samma sak med mina tidigare hundar vet jag precis hur det känns. Det är som om bröstkorgen vill vända sig ut och in och att hjärtat håller på att sprängas. En hemsk smärta som kanske inte är så lätt att förstå om man själv inte haft hund och varit med om samma sak. Först då vet man.

Hoppas verkligen att det dröjer innan mina två lurvisar ska göra sin himlafärd