Exponering på hög nivå

En del har koskräck och andra har broskräck, det sista har jag. Det enda som hjälper enligt den kognitiva beteendevetenskapen är exponering, dvs. att man konfronterar det man är skraj för tills man inte är skraj för det längre. Hålla på tills ångesten klingar av helt enkelt. Så, i kväll har min make kört mig 10 gånger över Höga kustenbron. Jo, det är sant!

För att gradera skräcken på en skala 1-10, så var den en 9:a första gången vi åkte över. Inte vart det bättre av att det låg en traktor framför oss då heller, en traktor som fraktade ett uthus på en släpvagn dessutom! Jag tvingade mig att titta hela vägen, jobbigt men jag överlevde trots hjärtklappning och svimkänsla.

Krister svängde av vid Höga kustenhotellet, åkte runt och tillbaka över bron. Bara en 4:a-5:a den gången och det beror på att bron är mindre läskig norrifrån. Det är mindre stigning därifrån. Åkte och vände och upp över bron söderifrån igen. Mer stigning så det blev ett bakslag, en 8:a. Vände, över igen. När vi hade åkt över 10 gånger började det bli taskigt med soppa och jag tror nästan att jag var nere på en 3:a söderifrån och en 2:a norrifrån så då gav vi oss. En 2:a kan jag härda ut med, men för den skull är jag definitivt inte redo att köra över den själv - än. Sen var det ganska mörkt och det gör "smärtan" mindre eftersom man inte ser så mycket. Ska testa dagsljus, jag ska testa tills jag inte känner ett skit föresten!

Han, min man är verkligen tålmodig och så snäll som kör runt sin nojjiga dam så där. Jag är så tacksam för det.

Just det ja! Jag har gjort en annan grej idag också. Jag har gjort mitt livs första Yoga-pass. Konstig upplevelse. Hm, man måste släppa på hämningarna och jaa... det är nog jättbra men hörrni, jag berättar mer om upplevelsen av det sen -gillar inte för långa inlägg och det här är på gränsen!

Puss!
/eder marion