Nästan rätt...

... hade jag med den eventuella "spottkörtelinflammationen" som jag skrev om igår. Det är visst "spottkörtelsten" som jag har fått i öronspottkörteln! Det är stopp i kanalerna så att säga. Inflammationen kommer efter stoppet om dom inte försvinner.

Det här fick jag besked om idag efter läkarbesöket. Ja, jag fick faktiskt komma en dag tidigare efter ännu en påringning om min ömma, svullna kind. Han kollade, tog prov och det slutade med att det skickades en remiss till öron-näsa-hals. Där "öppnar de upp" (hugaligen) och tar bort spottstenarna sa doktorn.

Jaa, så nu får jag vänta några dagar och tills dess den dagen kommer, ska jag massera min "hamsterkind" och äta i mig sura grejer som stimulerar saliven. Då kan man lyckas få ut lite grus själv. Jaa, så det får jag väl göra då. Jag ska massera ut alla tänkte jag för jag vill helst slippa skalp.... usch. Ont som * gör det, men ut ska dom om jag så ska grina! Fast å andra sidan, det finns värre saker så egentligen ska jag känna mig ganska lycklig att jag har fått dom små rackarna!

Om dom trots allt måste "ta ut" dom så ska jag be att få dom i en burk. Då ska jag kolla om dom liknar dom här fina stenarna!