Lång navelsträng

Idag har jag släppt iväg min snart 17-åriga dotter på en tripp utan oss, (mamma och pappa alltså). Först tåg till STHLM där faster möter upp. I morgon ska hon vidare till Holland, näe inte ensam, men ändå! Hon åker med sin faster och två kusiner.

Det var inte jag som tog farväl vid tåget, det var enklast att maken gjorde det. Tydligen så är jag lite väl nervig och ställer föör många frågor som snarare stressar än fyller någon funktion. Det gick bra för henne att komma iväg hörde jag.

Kollade tiden för avgång och ringde till maken en sekund efter för att kontrollera att allt gick bra. Fast egentligen undrar jag varför. OM det nu skulle ha varit något hon glömt, skulle jag springa efter då? Näe. Det var då maken undrade om navelsträngen verkligen nådde till Holland. Jisses, det är nog dags att, jaa ni vet...

So long!