2009-02-09

Skidtur (och skittur)

Hej hopp! Idag strålade solen och snön gnistrade så fint så jag passade på att ta ut min friskvårdtimme idag. Hem, packade in både skidor och hundar i bilen och så bar det i väg till stadens bästa skidspår (man får ta med vovvarna dit oxå). Klev ut ur bilen och tänkte att det var tur att min nytvättade vita anorak hade hunnit torka. Den är ju så bra med den stora kängurufickan som sitter mitt på magen. I den lägger jag lite allt möjligt, tex. bajspåsar.

Som vanligt är det lite bök från det man klivit ut ur bilen och fixat med skidor, koppel, hundar tills man är ute på själva spåret. Hm, ja och precis när jag ska till att sätta på mig skidorna så skiter den första jycken. Ner med handen i kängurufickan, ta fram påse. Hinner inte knyta den förrän nästa jycke sätter sig. Ja, bra tänker jag - då slipper jag tvärnita i skidspåret. La påsen vid bilen för att ta med å slänga sen.

Tar mig uppför första backen och hundarna springer lite framför mig. Så sätter sig jycke nr 1 och gör det igen. En liten klick bara. Äh, för lite för att ta en påse tänkte jag så jag tog staven och stack ner den i snön under själva klicken och sprätte till så att det skulle åka in i "bushen". Fick sprätta några gånger för att få i väg allt eftersom det separerade sig i ännu mindre partiklar. Jaa, sen åkte jag vidare.

Sen gick väl den lilla skidturen rätt bra, förutom att jag kände att jag har usel kondis. Det var så skönt att vara ute i snön, lagom kallt och lagom glid utför backarna. Ja, det kändes fantastiskt bra att ha gjort en god sak för både hundarna och mig själv. Jag var riktigt nöjd och lite svettig faktiskt (måste ha bränt kalorier he he). Tog mig upp till bilen, samma bök igen. Tog duktigt med med mig påsen för att slänga när jag kom hem. Plockade upp dottern på stan som kom med bussen från grannstaden. OBS: Jag varnade för påsen som låg på golvet. Åkte hem.

Kom hem på gården. Packade ur hundar skidor och stavar. Och! precis när jag skulle gå in genom dörren så ser jag något brunt "skvitter" på min högra axel. Inte f var det chokladpudding. Ja, så nu ligger min vita kära anorak på nytt i tvättmaskinen. Aldrig får man va riktigt nöjd...

1 kommentar:

  1. Hej hej kussen:)!!
    Skrattar så för jag känner igen mig sååå i chokladpuddingkaoset..oj oj ja det ska aldrig vara lätt. Hoppas att ni mår bra och att vi kan träffas snart det dröjer alltid alltför länge mellan gångerna!! Kram//Sandra

    SvaraRadera