Ja, det kändes nästan som om den 13:e började igår (fast det var inte såå farligt). Egentligen så startade och avslutades gårdagen rätt bra. Jag "jobbade på", var ute i solen med jyckarna på lunchen la la la.
Sen på eftermiddagen så började fredagen den 13:e göra små intrång i min torsdag. Kom tillbaka från lunchen, jobbade på, la la la och eftermiddagen kom. Några tjejer på jobbet skulle träffas på kvällen och vi skulle beställa pizza så att allt var "klartt å beta'rt" tills kvällen. Men! Så fick ett elakt mejl från en "klient". Jämarns vad sur jag blev! Fy vad jag kände mig oförrättad och faktiskt lite lessen )=
Först så vart jag så förb... att jag knappt kunde ringa och beställa pizzan, men sen så bet jag ihop, samlade mig och började fila på ett proffsigt svar. Jaa, tycker nog att jag lyckades tackla det bra eftersom jag lyckades besvara utan större elakheter. Nu i efterhand så känns det bra att jag inte tog i och gav tillbaka.
Vi slutade jobbet 16:30, fimpade ner burkarna, släckte ner macken och samlade ihop oss och gick iväg till tjejkvällen. Grejen var bara det att den här kvällen krockade med en annars årlig uppvaktning av min kompis dotter som i år fyllde 16. Vi brukar alltid uppvakta varandras barn och samtidigt passa på att träffas. Men, så var det ju så längesedan som vi på jobbet hade träffats och sen skulle vi ju också träffa en av tjejerna som varit sjukskriven ett tag. Ville bara inte och kunde bara inte missa det.
Ville heller inte missa att gratta 16-åringen så jag skrev ett litet sms med 3 animerade gubbar
"Grattis på födelsedagen
kram! /Marion"
Sen infogade jag 3 animerade gubbar, en glad, en som pussar, en med ett hoppande rött hjärta i handen. (Ni som har en ericsson vet hur dom ser ut). Sen drog jag iväg det. Till F E L person! Jag hade skickat iväg det till en veterinär som har ett förnamn som börjar på "A"., första personen i adressboken. Jäääsiken. Tur att mina kollegor att tyckte att det var kul i alla fall. Nån föreslog att jag skulle skicka ett till och hälsa till frun. Nä, nä, sån är inte jag. Nej, jag skrev istället ett "excuse-me-sms":
"Ursäkta, jag råkade visst skicka till fel person, men du kanske också fyller år..."
Jag har fortfarande inte fått något svar. Nu hoppas jag att han inte kollar upp mig på Eniro så jag slipper skämmas om det blir så att jag behöver beställa tid. Han är ju trots allt en bra veterinär. Min sambo, ja han är inte längre förvånad över hur jag lyckas...
- Vi ses i morgon och då jag återkommer med en vinstprognos för melodifestivalen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar