Ja och igår blev man av med en bra hink. En hink som jag tyckt mycket om och som var idealisk vid damning etc. Nu de senaste dagarna har den varit vid min sida då jag tapetserat och torkat bort tapetlim. I förrgår när jag var klar för dagen med tapetserandet så sköljde jag duktigt ur både hinken och de trasor jag använt. Sen skulle hinken få ”vila” tills nästa dag då jag skulle fortsätta min tapetsering. Det var bara det att det inte fanns någon ledig yta kvar på arbetsbänken i köket att ställa den för nattvila på. - Aha, spishällen! Äh, jag ställer den där på innersta plattan som ingen använder tänkte jag. Den parallella tanken sa: ”fast då är det väl något pucko som sätter på spisen”…
- Jojo mänsan! Det hände och det var jag som satte på plattan. (Jag = pucko). Det var ju inte riktigt meningen, men i all hast så råkade jag sätta på fel platta vilken hinken stod på. Jag skulle naturligtvis flytta på hinken först eftersom den skulle ha varit i vägen för stekpannan för min snabbköttfärssås. Sen så ska man ju inte ha en hink på spisen där man ska laga mat, men allt skulle gå fort-fort-fort för jag skulle ju tapetsera sen. Skulle bara starta plattan så att den blev varm snabbt, ta fram stekpanna, i med löken – färsen, bla, bla… Va är’e som luktar? – Jäääääää…
Lyfte hinken från plattan i hopp om att den ännu skulle vara intakt, men så, i kombination med lukten, ser jag långa sega plasttrådar som liksom höll emot. Å nej! Både hinken och spisen ”körda”. Eller, egentligen var det ju hinken som var helt körd – flera hål i botten (snyft). Fort fram med en osthyvel (den sämsta) för att rädda spisen. Skrapa bort den värsta plastsmeten, vifta bort lukten med diskhanduken. Dottern kom och hjälpte. Sambon ropade från tapetseringsrummet ”Du sätter väl på fläkten va’”… Puh. Vad jobbigt det blir ibland.
Såg hinken i morse innan jag gick till jobbet och tänkte att ”Ja, igår kväll fick du inte bära vatten, men du fick ju i alla fall bära några verktyg”. Kanske den får bli verktygsbärare istället? Separationsångesten är ett faktum.
jag är ledsen för att jag måste säga det här. Men det är bäst för alla att du tar farväl av hinken. Jag beklagar sorgen.
SvaraRaderaHa ha :)
SvaraRadera