Rätt krydda till fel mat

Stod precis vid köksbänken och tog den varma karrébiten ur stekpåsen. Smakade en liten bit. Å rackarns raketer vad det smakade vitpeppar. Uh! Ja, så kan det ju bli om man har flera saker på G samtidigt och det går lite väl fort. Man ska ju vara så rationell och effektiv dessa dagar och hinna med både ditten och datten. Helst ska allt ske på samma gång.

Idag/kväll efter jobbet strax före kl. 17 stod jag på trappen på väg in. Min strategi var att när jag hade kommit in och klivit ur skorna så skulle jag gå raka vägen in i köket och starta ugnen. Det gjorde jag.

Medans jag väntade på att ugnen skulle bli varm så pepprade jag in karrén, kastade på lite salt och soja. In i stekpåsen, en blick mot diskmaskinen. Just ja, va' bra. (den har jag ju tömt). Bytte om till "gå-ut-och-gå-kläderna". Yes! Ugnen klar. Ställa timern, in med steken i ugnen. Nu hinner jag ut med hundarna i skogen och hitta lite kantareller innan det blir mörkt. ALLT för att hinna jaga kantareller! Det har blivit min sport och mitt begär. (Jag har ju faktiskt redan mer svamp än jag behöver).

OCH! Jag hittade, (tralla laaa) faktiskt kantareller! Och när jag kom hem blev det mörkt jättesnabbt så jag vann (och hann)! Väntade bara några minuter när jag kom in och så ringde timern och karrésteken va klar. Jah! Det gick ju bra det här (he he).

Smakade en liten bit... - och ja, nu är vi tillbaka där jag började i dagens berättelse. Men, det var ju inte det jag tänkte berätta egentligen. Gled ifrån ämnet lite.

- Jo, jag har ju som dagens rubrik "Rätt krydda till fel mat"! Så nu till ämnet som jag hade tänkt att leda in till. En liten anekdot om när jag hade fixat en kalasmiddag till mina gäster. Förrätt, varmrätt + dessert. Förrätten gick bra. Desserten också. Tyvärr blev det någon miss mittemellan (när jag bjöd på oxfilé, klyftpotatis och hemmagjord bearnaisås). Jag hade kryddat bearnaisen med D I L L istället för med persilja!!! Kan någon tänka sig "dillbearnais" till oxfilé? Tur ändå att de vågade ge sig på min glace á four (för vem skulle inte bli misstänksam på innehållet i den). Min stolthet i kokkonst fick sig en törn. Men jag har kommit igen - ha!