I bland gör man ju bort sig...

... ja, som igår när jag, sambon och dottern svischade in på Lidl efter jobbet för en snabbinhandling.

Jag har hört att jag kan vara disträ och jag får väl erkänna att jag va det i går då. Sambon hade plockat åt sig nåt paket med nån spotlight, ett paket som jag tittade lite ifrågasättande på (typ:"jaha, är det där nödvändigt") . - Den här betalar jag SJÄLV sa han. Okej sa jag och gick vidare. Och jag fick syn på både det ena och det andra som åkte ner i korgen (den korg som matkontot ska betala). Efter en stund då jag kollat av allt utbud så började jag dra mig mot kassorna. Men! Då såg jag sambon stå "där borta" vid en hylla med en stor 2-liters Cola i armen samtidigt som han höll på att plocka på sig en massa små juice-paket.

- ja ha ja, sa jag och lutade mig fram och sneglade över hans arm - Coca cola... - ja, men det kan ju vara gott säger jag. -Äh, lägg ner grejerna i min korg du! (äh va fan nu ska jag inte vara dumsnål tänkte jag). Då, precis innan jag tänkte fråga om han skulle göra en sån där god värmande vinterdrink med tanke på Colan, så vänder han sig om och tittar på mig. En människa som för mig är helt främmande och som ser mycket frågande ut. - Ooosch! -Ursäkta mig, jag har tagit fel "på person" fick jag klämma ur mig.

Ja, skit samma. Sånt kan ju hända vem som helst. Han hade ju i alla fall en svart jacka och mörkt hår, precis som min sambo har. Men ja... Sen så kan jag väl erkänna att jag faktisk kan vara lite disträ ibland. Annars hade jag ju inte tagit fel på person.

Det roliga med såna här "pinisar" är att man kan glädja sina kollegor med såna här berättelser en gråmulen höstdag. Sen kanske jag kan öka spänningen för både kunder och personal på Lidl. Förra veckan gjorde jag en supervurpa där med mina nya fina klackestövlar... vem vet vad som händer nästa vecka? Men då kanske jag är på Coop ;)